Jag vet inte riktigt hur jag ska räkna men RD 1 räknar jag som fredag, dagen då vi åkte till Köpenhamn:) De stunder (läs alltid) som jag tänker på vår eventuella graviditet, så undrar jag hela tiden: undra om det lilla embryot jobbar för fullt nu? Kommer det att fästa så att vi äntligen får se två streck på teststickan.. Tankarna tar liksom aldrig slut.. Men ändå så känns alla tankar relativt bra! Men såklart undrar man när man verkligen kan börja känns ngt, om det nu har blivit ngt! Även om det inte är alla som känner något förrän graviditeten har kommit igång ordentligt så önskar man samtidigt att jag är en av dem som känner ngt, bara ngt lite.. Vår första inseminationsberättelse: Kl 17 i torsdags tog jag ett ÄL-test och nästan direkt så visade det positivt! Snabbt försökte jag ringa till kliniken men dem hade stängt ngn minut tidigare.. Så det blev upp kl 6.30 på fredagsmorgonen för att sen ringa Storkkliniken kl 8 och få en tid. Kl 10.15 skulle vi infinna oss på kliniken så tog tåget 8.40 och väl inne på Köpenhamns station så stannade tåget för att invänta ett annat tåg. Tiden var knapp redan innan eftersom vi skulle vara på œsterports station kl 10 vilket innebar att vi hade 15 min på oss att ta oss till kliniken! Nu var det bara så att tåget blev försenat 15 minuter så 10.15 sprang vi av tåget och mot kliniken. 10.25 kom vi in med andan i halsen och anmälde vår ankomst. En halvtimme senare var inseminationen över och jag fick ligga och vila en stund för att få med hjärtat och själen, som barnmorskan sa! Allt gick väldigt smidigt och vår barnmorska var jättetrevlig och förklarade allt hon gjorde, på svenska, vilket var lyxigt kan man tycks när man är i Danmark:) det som fortfarande ekar i mitt huvud och som barnmorskan sa: När du går ut härifrån så lev som om du vore gravid! Åh, vilken känsla.. Om den bara kan bli sann också:)
Kram L
...för första gången är jag en ruvare:) Vilken stolthet!
Kram L
Den 10 maj är vårt kom ihåg-datum just nu.. Förhoppningsvis minns vi denna dagen som en lyckans dag:) Allt gick bra idag, förutom att tåget strulade på Köpenhamns station och vi skulle ju åka två stationer till så fick ringa till kliniken och meddela att vi blev 5-10 min sena.. Men det gick bra ändå:) nu håller vi tummarna för att detta går vägen och gör det inte det då är det bara att hoppa upp på hästen igen! Skriver mer detaljerat om vår dag en annan gång för just nu kallar sängen!
Kram L
Igår kl 17 visade ÄL-testet positivt:) Så idag bär det av till kliniken, ska ringa kl 8 och få en tid! Äntligen är det vår tur att för första gången få chansen att bli gravida:)
Som vi har längtat❤
Kram L
ÄL-testet visade negativt ikväll, får se vad det visar imorgonbitti! Nu längtar vi!!:)
Ha en fin kväll allesammans! Kram L
Alltså, det här med ägglossningstest är en upplevelse i sig.. Många säger till en att slappna av och inte tänka så mycket så fungerar barnprojektet som det ska.. Men jag köper inte det till fullo. Alla ni som är i ivf eller inseminationsvärlden vet att man kan inte stänga av tankeverksamheten, för då glömmer man kanske att ta dem där ägglossningstestet eller sprutorna! Bara att komma ihåg att inte kissa på 3-4 timmar inför ägglossningstesten som jag nu tar två gånger dagligen gör ju inte att jag tänker på barnprojektet mindre.. Just nu känner vi oss positiva och vetskapen om att det kanske inte tar sig på varken första eller andra försöket känns ändå ganska bra, konstigt nog! Samtidigt längtar vi jättemycket och det är så overkligt att tänka att om möjligtvis någon månad så är vi kanske gravida.. 😍Liksom herregud, hur gick det till?
Ha en fortsatt härlig måndagskväll och gör gärna ett avtryck i bloggen när du besöker den, alltid spännande att veta vem som läser:)
Kram L
Jag kände det var dags att ändra utseendet på bloggen nu, den förra kändes så dyster och dysterhet behöver vi inte nu när vi nu är så nära vår första insemination:) hoppas ni gillar den! Vi känner oss positiva och starka inför veckans händelse! Första gången är alltid första gången och man ska helst se den som en provomgång och det gör vi men samtidigt så är vi trygga med att våga hoppas:)
Det jag känner och försöker hitta styrkan i är att varför skulle vi bli mer ledsna och besvikna när vi gör insemination än alla de andra gångerna när försöken skett naturligt och mensen kommit? Ni läsare har kanske någon tanke?
Underlig men härlig tanke sprider sig i kroppen.. Om förhoppningsvis en vecka så kan jag kalla mig "ruvare"för första gången eller ja, vad ska man kalla det:)? Förhoppningsvis bara 4-5 dagar kvar, om min regelbundna cykel fortsätter som vanligt!
Idag är det en sån dag jag sänder ut extra positiva tankar till Er alla som varje dag längtar efter ett mirakel att älska!
Kram L