Godmorgon allihopa! Nedräkningen har börjat! Om ca 1 vecka är det dags för oss att åka till Köpenhamn för insemination.. Nervositeten börjar komma krypandes och snart är jag en av Er där ute, en av dem som går och känner efter olika graviditetssymptomer:) att man aldrig lär sig att sluta med det;) Nu var det ett tag sen sist vi var i karasullen med att leta symptom varje månad, eftersom vi la mer projektet att försöka få barn efter första indikationen på att sambon kunde vara steril! Tänk, det är snart 3 månader sen vi var på Rmc Malmö och fick vårt första dåliga besked.. Månader har gått sakta samtidigt som dem har gått fort, så hör i efterhand! Vi längtar efter att få chansen att faktiskt kunna bli gravida, nu med facit i hand så har vi liksom haft någon möjlighet till det innan! Håller ju såklart tummarna för att vi bara behöver genomgå insemination en eller två ggr! Känslan av det faktiskt kan vara vår tur att bli gravida är obeskrivlig:) stor lycka blandat med alla skräckhistorier om de par som aldrig lyckas... Men man får försöka se fördelarna, jag är ung, mina provsvar har väl godkänt och jag mår bra i övrigt! Detta kommer gå galant, eller hur:)? Kram L