livetpakvarnen.blogg.se

Jag vet inte riktigt hur jag ska räkna men RD 1 räknar jag som fredag, dagen då vi åkte till Köpenhamn:) De stunder (läs alltid) som jag tänker på vår eventuella graviditet, så undrar jag hela tiden: undra om det lilla embryot jobbar för fullt nu? Kommer det att fästa så att vi äntligen får se två streck på teststickan.. Tankarna tar liksom aldrig slut.. Men ändå så känns alla tankar relativt bra! Men såklart undrar man när man verkligen kan börja känns ngt, om det nu har blivit ngt! Även om det inte är alla som känner något förrän graviditeten har kommit igång ordentligt så önskar man samtidigt att jag är en av dem som känner ngt, bara ngt lite.. Vår första inseminationsberättelse: Kl 17 i torsdags tog jag ett ÄL-test och nästan direkt så visade det positivt! Snabbt försökte jag ringa till kliniken men dem hade stängt ngn minut tidigare.. Så det blev upp kl 6.30 på fredagsmorgonen för att sen ringa Storkkliniken kl 8 och få en tid. Kl 10.15 skulle vi infinna oss på kliniken så tog tåget 8.40 och väl inne på Köpenhamns station så stannade tåget för att invänta ett annat tåg. Tiden var knapp redan innan eftersom vi skulle vara på œsterports station kl 10 vilket innebar att vi hade 15 min på oss att ta oss till kliniken! Nu var det bara så att tåget blev försenat 15 minuter så 10.15 sprang vi av tåget och mot kliniken. 10.25 kom vi in med andan i halsen och anmälde vår ankomst. En halvtimme senare var inseminationen över och jag fick ligga och vila en stund för att få med hjärtat och själen, som barnmorskan sa! Allt gick väldigt smidigt och vår barnmorska var jättetrevlig och förklarade allt hon gjorde, på svenska, vilket var lyxigt kan man tycks när man är i Danmark:) det som fortfarande ekar i mitt huvud och som barnmorskan sa: När du går ut härifrån så lev som om du vore gravid! Åh, vilken känsla.. Om den bara kan bli sann också:) Kram L