livetpakvarnen.blogg.se

Det var ett tag sen jag kika in här.. Inte mycket har hänt mer än att jag har hämtat ut alla mediciner inför behandlingen som drar igång den 25-26 mars om mensen behagar att dyka upp, vilket den alltid annars brukar göra på dagen rätt! I annat fall så är det inte med glädje man hämtar ut medicin på Apoteket men i det här fallet så var det det! 

Även om läkarna såg ljust på det och är hoppfulla så gnager det fortfarande i mitt huvud: tänk om dem inte hittar ngra simmare i M:s prover? Det är nu när man har dykt ner i ivf-träsket som man inser hur mycket det är som ska klaffa för att ett barn ska bli till... Varför har en del människor så lätt för att bli gravida medans andra kämpar och kämpar tills dem inte orkar mer? I förrgår var en sådan dag då jag bara kände mig nere och tankarna var så negativa som dem bara kunde bli... Varför skulle vi lyckas? Vi ingår kanske under den procenten aldrig lyckas med ivf, som måste börja tänka om på vilka alternativen är för att få bli föräldrar och bara tanken på att inte kunna skaffa barn på naturlig väg och att detta kostar en förmögenhet så undrar man liksom om man kommer ha pengar kvar till att kunna gå vidare med exempelvis adoption, fler ivf-försök osv? Jaa, som ni förstår så var den dagen inge kul! 

Men man måste ha dåliga dagar för att kunna känna dem positiva eller hur:)? I skrivande stund känner jag mig positiv till alla ivf-försök som väntar på oss, dels för att jag längtar efter att få börja behandlingen dels för att jag tidigare idag läste K:s blogg som jag följer, att dem har lyckats att bli gravida på sitt första IVF-försök:) hur underbart och härligt inspirerande känns inte det? :) grattis till er K!! 

 

Snart är det bara en vecka kvar tills behandlingen ska dra igång, det känns faktiskt okej när jag tänker på alla sprutor som ska tas och stimuleringsschema jag ska hålla ett öga på:) Detta kommer gå fint och som kvinnan från RMC sa innan vi bytade klinik: innan detta året är slut så är ni gravida! Bara av att höra det och nu skriva det, känns minst sagt overkligt men alldeles underbart! <3

 

Kram L